VAR FÅR DU ALLT IFRÅN

en ganska lustig ordväxling skedde idag:

- jag vill inte vara kär.
- fast jo, det vill man vara.
- nej, men alltså.. inte just nu menar jag.
- jaha, ja men då kommer du bli det snart då.

det är faktiskt så det är; när man som minst anar det så kommer det. när man inte söker så finner man. det är faktiskt ganska lustigt.

Jag har så mycket jag borde göra o så mycket som jag tänker på, så jag drunknar i alla papper på skrivbordet och alla tankar i hjärn....kontoret.

Vill bara dra igen persiennerna och glo serier, så nu gör jag det. Desperate Housewives och Game of Thrones - let's go.

Ingenting är egentligen objektivt, inte ens den röda färgen på jordnötspåsen eller den grå/grön/svarta färgen på jackan i hallen. Allt du uppfattar och gör exakt nu hade inte framkallat samma tankar och känslor som ifall du hade varit drogpåverkad eller haft en annorlunda morgon. Eller om du varit en annan människa, framför allt. Det är ganska så logiskt men också så sjukt jävla läskigt.

Exempelvis så lappar vår hjärna ihop det våra två ögon registrerar till en enda 3D-bild, den gör jobbet själv. Denna bild visar både en gammal och en ung kvinna, det som avgör vad vi ser först beror helt på omgivningen. Hade en serie bilder på tanter visats innan man fick se illusionen så hade man förmodligen sett den gamla damen först...


Saknas det en pusselbit i eller en förklaring till en händelse så fixar hjärnan det åt oss och vi kan se samband som egentligen inte finns där. Vilket gör oss till fungerande varelser men också till farliga varelser på så många olika sätt. Speciellt när vi är väldigt övertygade. Vi vet inte vad som är sanning och vad som inte är det. Dessutom finns inte bara en sanning. Vi konstruerar i princip allt i våra hjärnor och vi påverkas alltid och hela tiden av omgivningen. Mycket, mycket mer än vi tror och faktiskt är medvetna om.

och det är underbart.

Man behöver inte välja. Jag lovar.

blir nästan lite arg för att tentan var så lätt, men ändå inte. så jävla skönt. jag kan med säkerhet hoppas på att klara den, lixom. till skillnad från helvetestentan förrförra veckan. gissar omtenta på den. suck.

mitt huvud sprängs och jag har med stor sannolikhet spindelfobi. är glad att jag fick hjälp med de två äckliga jävla spindlarna som fanns i mitt rum. var så spänd när jag visste att de fanns i rummet. lite som när man ser någon man helst vill undvika. eller när man gjort något i smyg och man tror att alla glor på och genomskådar en på en gång.

ikväll vill jag bara vila innan... ja, morgondagen. då är det nya tag och ny stress. då finns det ingen tid för självförvållad psykisk stress. jag vill bara bli kvitt det. så jävla påfrestande. får vila ut i form av antingen filmmyskväll eller korridorsfest ikväll.

har inte satt på datorn på ca 5 dagar, bara så ni vet.

Vet att det inte sker över en natt. Eller trettio. Skrev ju att jag mådde bra för exakt en månad sedan och skulle fortsätta må bra, fokusera på att må bra. Fokusera på mig. Allt bra osv. Jag kände ju verkligen så då också. Verkligen. Nu är jag bara konstig och velar och tvekar till allt och mår.. mindre bra. Men jag är på god väg. Finns några hinder och jag behöver nog lite hjälp. Det är hinder i form av lite oväntade saker, och lite i form av väntade saker. Jag inser även saker, vissa jobbiga och vissa skitbra.

Men jag får stöd. Viktigast av allt.

Uppsala är mys. -igt.

Audrey Tautou

Hon spelar i en av mina absoluta favoritfilmer; Amelie från Montmartre.

Nu är jag tillbaka i Uppsala för att sätta igång min andra termin på logopedprogrammet. Jag har eget rum, egen cykel, eget jobb, egen, eget, egen. Denna termin ska bli något annat. Något nytt. Jag ser fram emot det. Jag ska göra sånt jag gillar. Och trivs med. Eliminera störningsmoment. Jag ska fokusera på mig själv. Denna sommar har varit en utmärkt övergång från vad som var då och vad som kommer att bli nu. Jag ser verkligen fram emot det.

Nu råkar man ha en ny låt som man drogar.
Jag vill typ ha sex till den låten. Eller vara hög. Flyga.

Originalet är lika nice.

Fan. Den spelar på repeat igen. I'm stuck.

Den har fan hamnat etta på overall. Alltså, overall sen 2007 på Last.fm. På ca en vecka. Och nu kan jag flytande spanska.

Dessa babies har jag nyligen införskaffat! Efter någon timmes användning inser jag nu att mina grannar kommer hata mig, både hemma hos föräldrarna men även när jag flyttar in till studentkorridoren till hösten.

Jag får öronorgasm.

Det är helt sjukt vad man blir barnsugen när man jobbar på dagis.

Alltså. Ja, det är gråt, skrik, bajs, blod, sår, gnäll, snor. Tröga ungar. Sega ungar. Jobbiga ungar. HAH, jag är så elak.. Men ja, de finns ju.

Men det finns verkligen inget som går upp till när en liten snutt hellre stannar med mig än med sin egen mormor(!) at the end of the day. Eller när 1-åringen med änglaögon gråter och vill bli tröstad i min famn, trots att jag bara sett henne på lekparken och inte alls på avdelningen. Trodde inte jag skulle bli så fäst vid dem innan jag började jobba där, visste bara att jag såg fram emot att jobba där. :<

Jag tror att jag får ta ut min barnlängtan på mina syskons söta pluttar. Innan jag skaffar mina egna med stora, bruna ögon, sandfärgad hud och stora, mörka lockar är det nog bäst att jag finner en underbar människa att skaffa dem med också! Fast ah, kanske blir det blåa, stora ögon och ljusa lockar istället.


(bild på söt, random unge.)

Jag vaknar tidigt på morgonen för att ägna daaagen lång åt att jobba med detta:




Och detta är också varför jag egentligen inte har något att blogga om. Det är långa dagar och jag har inte många timmar att återhämta mig, haha. Men jag vill skriva mer, and I shall!

God natt!